Halsbandet

Det är kallt och mörkt. Jag ser ingenting, allt är kolsvart runt om mig. Var är jag?

Vad är det som händer? Jag försöker resa mig upp, men utan någon som helst framgång.

Istället faller jag framåt och får ansiktet begravt i sanden. Jag inser förskräckligt att jag måste befinna mig någonstans på en strand, utan att veta om hur jag kom dit. Det sista minnet jag har är att jag sitter i första klass på väg hem till New York från kyliga England.

Just nu ligger jag på en iskall strand mitt under natten. Den förfärliga huvudvärken tar kraftigt över mina sinnen och efter ett tag så kan jag knappt se, höra, lukta eller röra på mig. Trots detta ser jag mig omkring i hopp om att hitta någon typ av ledtråd.

Jag vet att det bästa just nu är att hålla mig lugn, avslappnad, för att komma på en lösning. Plötsligt dyker en oändlig smärta upp i höger arm, det blir varmt och en obehaglig känsla sprider sig i kroppen. Utan någon typ av ljus så gissar jag på att det är ett öppet sår i armen. Dock, på grund av att jag varit upptagen med att förstå mig på omgivningen har jag inte märkt att mina fötter och händer är fastbundna till en tjock träbit. Dimman sprider sig runt omkring mig, men om jag fokuserar riktigt noga kan jag se en eller två ljusstrålar fångas av mina hasselbrunna ögon och tårarna väller fram. Allt slocknar.

Jag vaknar upp av en stark illaluktande doft och inser kvickt att jag fortfarande är fängslad till den enorma trädbiten. Slumpmässigt tittar jag mot ett utav de fyra hörnen i det stora lastrummet. Där hänger något förfärligt på en liten krok, en lik. Hela framsidan av den döda kroppen var uppsliten. Det är en vidrig syn som får hela kroppen att rysa av rädsla. Ju mer jag tittar och utforskar runt omkring mig, desto mer känner jag hur något rycker i benet. Till min förvåning är det en pil, inget mindre än en bedövningspil. Plötsligt öppnas en lucka i taket och tre män hoppar ner i rummet. Alla tre har svärd i högra handen. Vid det tillfället darrar jag av skräck men minns min fars ord om halsbandet han gav mig i present. Jag hade aldrig trott att den skulle ge mig kraft, men mycket noggrant precis som min pappa berättade så håller halsbandet mig vid liv. De tre männen försöker träffa mig med sina svärd och fickknivar utan att göra minsta lilla skada på mig. Utan att behöva anstränga mig, rester jag mig upp medans repet runt mina vrister slits upp. Jag viftar med mina nävar och i ett nafs är alla tre män borta och ett oändligt ljud börjar spridas. Tillslut börjar allt skaka och öronen håller på att sprängas. Jag vaknar upp ännu en gång, fast denna gång på ett flygplan. Allt måste ha varit en dröm, och snabbt som blixten sneglar jag ner på min hals för att ta tag i halsbandet. Men det är inte där! Jag är glad att jag har livet i behåll i alla fall.

Skriven av: Mikael Nasab, Kärra skolan.

Följ Oss
  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square